I efterhand

Flyttkartonger skapar en bohemisk skön känsla. Komplettera gärna med nakna glödlampor och tomma väggar så har du vinterns hetaste inredningstrend. En annat väldigt trevligt tips är papperskassar med böcker i. Varför ens ha en bokhylla? De är bara stora och åbäkiga.

Efter noggrannt (eeh?) inventerande av alla saker så har jag kommit fram till att vi behöver köpa lite grejer till den nya lägenheten. Familjen utökas ju något och det kanske skulle vara trevligt att ha middagsgäster någongång framöver. Helst utan att de behöver trängas med barnen och måste utstå inbjudningar som kommer med "ha på dig oömma kläder och skyddsglasögon".

Nu äter mina barn förvisso ganska fint men ibland blir de alldeles särskilt till sig av vissa gäster och tappar allt vad bordsskick heter.

Jag funderar därför på ett bord som rymmer minst 8 personer. Helst fler men har ingen aning om det skulle få plats i den nya lägenheten.

Jag är ju en sucker för ikea och funderar därför på bord som
Bjursta



eller kanske Edefors?

Eller kanske tillåmed Norden?

Det är klurigare än vad man tror att välja bord. =/

Kära posten!
Hurihelvete tänker ni när det gäller portopriser? Det är inte alls konstigt att folk fullständigt skiter i att skicka kort och brev till varandra med snigelpost när det är så sjukt dyrt.

12:- för ett ynka frimärke ? Det blir ju en hel del om man ska skicka exempelvis julkort eller något annat.
Jag har ju inte råd att ha några vänner om det är på det här sättet. Sorry Morfar och Farmor - ni får helt enkelt nöja er med att se era barnbarn live för något annat har jag inte råd med. Det är postens fel. Ni får klaga hos dem helt enkelt.

Ytterligare en natt med 2-åringen. Ganska intressant faktiskt. Man ligger där och sover och helt plötsligt så bara smack! och hennes små armar lever sitt eget lilla liv. Jag undrar om hon tror att hon är ett flygplan eller något mitt i natten med tanke på hur hon snurrar runt i sängen.

Imorse när bara 2-åringen och jag var vakna så gottgjorde hon allt med råge.

Jag - "Jag älskar dig malin!"
Malin - "Jag älskar bara dig mamma"
I mina tankar "hah take that pappan - trist att han aldrig kommer att tro på mig när jag berättar det här"

Det fick jag naturligtvis igen senare när malin sitter i pappans knä och säger när jag är med "Jag älskar bara dig pappa, inte mamma"

Bah unge! Vet hon inte om att det är jag som gör de bästa flätorna?

Jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan mina barns pappa. Det är han som har stenkoll på alla viktiga saker. Såsom förlossningsberättelser och viktiga siffror. Han vet exakt hur lång tid det tog med varje förlossning och kan återge dem detaljerat. Vet på siffran vad båda barnen vägde och hur långa de var.
Jag? Jag var jäkligt hög på lustgas och har ett minne som knappt kommer ihåg vad jag själv heter.
Han däremot har koll på vikt, blöjstorlek och personnummer. Han är den som delar ut mediciner.

Kort sagt kan man säga att han är mamman i förhållandet. Eller den som ser till att allt det viktiga blir gjort. I vissas ögon verkar det vara samma sak...

Men han får inte göra tofsar eller flätor på våra barn - shit vad skönt att jag i alla fall har ett syfte här i livet.

Gah det tar ju aldrig slut. Jag börjar fundera på om jag har räknat fel på flyttkartongerna för jag är nästan säker på att det är fler tomma än fyllda uppe på vindsutrymmet.

Igår hittade jag dessutom ett skitsmart flytttips. Att numrera lådorna istället för att skriva på dem vart de ska och ha en liten guide till vad varje numrerad låda innehåller. - Det hade ju varit trevligt.
Nu är det mer huller om buller men å andra sidan så kommer vi att packa ner det vi behöver mest - sist. Då kommer det förhoppningsvis även fram först =)

En annan grej vi funderar över är frukost på måndag morgon. Det känns ju lite som att man vill äta så enkelt som möjligt för att slippa disk och annat. Yoghurt/Fil med musli känns som ett bra alternativ. Kanske något gott bröd. - Allt för att göra flytten mer positiv för barnen. De är trots allt fortfarande liiiite osäkra på det här med att flytta och har problem med att förstå att vi ska byta hem.

Ska vi verkligen ta med oss alla leksaker - är en fråga som vi får höra ofta. - I början såg de oroliga ut men nu verkar det mest vara lek från deras sida.

Det ser ut att bli lite trassel med flytten (såklart)
Vi har hela 2 dagar på oss att flytta ut (och sen in naturligtvis).
Folk som tidigare har sagt sig vara lediga och kan hjälpa till på den första dagen har helt plötsligt ändrat sig.

Det känns bara liiiiite stressigt. Det optimala hade ju varit att få allt flyttat på måndagen och sen ha tisdagen till eventuell städning.


Igår gjorde fixar-janne en apperance hos oss för att skruva lite. Då skämtade han elakt om mina putsade fönster. Aaaargh om han har rätt om att jag kommer att behöva putsa om dem. Hur jäkla nyputsade måste fönster vara egentligen? What is the point om de blir smutsiga igen efter bara någon dag kan man ju undra.

Men samtidigt - skönt att flytta. Att få kasta bort grejer som vi inte behöver och som bara samlas på hög. Varför sparar man på så mycket skit egentligen?

Att bygga upp snarare än att riva ner.
Att vara positiv istället för negativ.
Att ge komplimanger istället för att dissa.
Att vara roligt ironiskt istället för bara elak.

Att skratta med istället för att skratta åt.
Att höja sig till en annan nivå istället för att sänka sig till en sämre.
Att le istället för att se sur ut.

Att att att!

Hur gör man egentligen?

Nu börjar jag fundera på om det kan ha varit så att jag har varit extremt sent motoriskt utvecklad. I stil med "klarar inte av att måla naglarna utan att kladda som en idiot". För så var det långt upp i tonåren. Säkert tillåmed när jag var 20. Nu när jag snart fyller 26 så klarar jag av det på ett helt annat sätt.


Eller så har jag mer tålamod?  Vad vet jag. Oavsett så har jag krävt att min bästa kompis, som kommer på besök ifrån London över julen, ska måla mina naglar när jag kommer. Hennes naglar är alltid fina. Men hon kan minsann inte bygga ihop en dator från grunden. (Om hon kan det så tänker jag säga upp vår bekantskap för då kommer jag att känna mig totalt värdelös - hör du det karin?)

Efter X antal nätter med en 2åring som sover mindre bra och som vaknar sådär mitt i natten när alla andra familjemedlemmar snarkar tryggt så är jag lagom neurotisk.

Jag - "Gaaaaah, tänk om det är något fel på henne" och googlar obskyra sömnstörningar som barn kanske kan ha om man har extrem otur.
Min man micke - "Ehh njae alltså hon är ju en tvååring"

Jag - "Ahhh något fel måste det ju vara. Inte normalt att vakna mitt i natten och vara vaken i ett par timmar när man är så liten"*
Micke - "Det blir nog bättre snart"

Jag - "Måste googla telefonnummer och beställa tid hos bvc-psykologen. Det här måste utredas och fixas"
Micke - "Du har redan glömt att Tilda (4-åringen) hade en exakt likadan period när hon var i samma ålder?"
Jag - "Ääääähum"

Tur! Tur att barnen har ett pappa med ett fungerande minne. Tur att pappan inte är lika neurotisk som mamman. Tur!




*Jag fungerar inte alls rent hjärnmässigt när jag inte sover så bra.

Igår satt jag och min tvååring Malin på barnens rum och lekte någon avancerad roll-lek.

Hon delade ut rollerna och jag fick i uppdrag att säga en massa matvaror.
Ketchup säger jag
Lite ketchup säger Malin och plockar det symboliskt från min hand och häller ner det lika symboliskt i en imaginär gryta.
Purjolök fortsätter jag med
Purjolök härmar Malin och fortsätter med att symboliskt hälla saker.
Grädde
Äpplen
Grönsaker
Bacon
Lite mer ketchup osv.
Allting ner i den imaginära grytan

Tillslut så frågar jag malin vad exakt det är som vi kokar ihop.
"En tårta mamma!"  Blir hennes svar.
Oh wow tänker jag.
Jag - "Gillar du tårta så mycket Malin?"

Malin - "Nej mamma men du gillar ju tårta" blir svaret.

Det är ju så att man blir lite rörd.

Den stora utmaningen består inte i att förstå det jag läser.

Den stora utmaningen består i att inte somna när jag gör det.

I hallen
att sitta på när man ska ta på sig skor (börjar jag bli gammal?)
eller att sitta på när barnen behöver hjälp med att få på sig kläderna?
+ lite förvaring för alla !"¤"½!¤"!¤½"# mössar och vantar som annars bara försvinner?

Man kanske kan måla den vit... eller så?


Bild från Ikea.se

Måste man flyttanmäla om man nu har kvar samma adress? I vårt fall så är det enbart våningsplan och lägenhetsnummer som skiljer.

Jag lär ju ringa skatteverket imorgon och höra med dem - sen får vi väl helt enkelt se vad som händer med posten men svensk adressändring kan ju drömma om att få några pengar av mig. Det borde helt enkelt inte behövas. I värsta fall får man väl stå och vänta på brevbäraren och be honom (oftast är det i och för sig en henne) att kolla extra och stoppa posten i brevlådan en våning ner.

I-landsproblemet gällandes hur jag skulle brejka nyheterna för fixar-janne om mollyplugg i gipsvägg har löst sig! Det var inga mollyplugg utan något konstigt som heter gipsankare. Fina små saker som man bara skruvar ur och sen behöver man bara fylla igen hålet med... något. Vad som bör användas får jag nog fråga fixar-janne om.

Hmmm undrar om han blir trött på en sån fråga? Kanske borde börja med "Ojoj - jag har använt mollyplugg i gipsvägg" och sen när han har skällt ut mig klart så kan jag köra "Haha nej jag skämtade bara - vi körde på gipsankare och hur ska vi fylla igen hålen?"

Då lär han ju erbjuda sig att göra det åt mig eftersom han kommer att bli så jäkla glad... eller?

Jag tror inte att den planen kan gå fel någonstans.

Av någon underlig anledning så vaknade 2-åringen innan det var dags för oss vuxna att sova och tyckte att hon hade sovit klart.

"Ehhh nej " blev svaret från hennes föräldrar. Hon totalvägrade sin egen säng trots nattningsförsök som påminde om en bestigning av himalaya.

"Jäkla skit" tänkte den arma modern som insåg vad det hela innebar.

Och visst. Nu har jag en inprint imprint på ryggen i form av en sovande tvååring. Stel som en idiot är jag också. Men hon sov i alla fall.  Score!

Idag har jag druckit 1 1/2 liter vatten innan lunch. Mest för att se om mina njurar skulle bli gladare. Lite gladare blev de nog men inte så att allting känns tiptop.

Min Barnmorska verkar tycka att allting fixar sig såfort jag inte längre är gravid så jag får väl hoppas på det ;)
Å andra sidan verkar vården häromkring inte riktigt fungera som den ska. 3 samtal till sjukvårdsrådgivning för att försöka boka en tid för 4-åringen som har ytterligare en öroninfektion.

Läkarna säger flera olika saker. Bland annat att de inte vill ge penicillin. Att man alltid ska ge penicillin. Att en remiss till specialist inte ger något. Att barn ska ha många infektioner. Massor med olika saker. Jag börjar bli bra trött på vårdkarusellen och vikarier som inte orkar ta ett djupare ansvar än att bara skriva ut en massa recept. Nu blir det specialister istället. De är i alla fall mer kunniga inom sitt område  (peppar peppar)

Jag visste väl att det var något viktigt jag hade glömt att packa ner i väskan som ska med till BB.

Babystrumpor!
Nu tänker ni säkert att det inte spelar så stor roll eftersom det bara handlar om strumpor men I beg to differ. Man får säkert inte ens åka hem med sin bebis om man har glömt strumporna. Sen ringer sjuksköterskorna till Socialen och då får man förklara sin anti-strump linje.

Jaja men nu är det fixat och klart så nu slipper jag oroa mig över det.

Sånna här blev det. Egentligen vill jag ha en miljon vita små strumpor som ser exakt likadana ut men de var helt enkelt inte lika tjocka och fina.


Bild från Lindex Shop Online.

Igår valde jag en supertrist lunch på all småskit som jag hittade i kylskåp och skafferi med baktanken om att "hellre äta upp än att slänga" med tanke på den stundande flytten. Det kändes okej med tanke på att det fanns en hel del julmust kvar.

Trodde jag!

Min man hade i all ensamhet klunkat ner den istället för vatten när han var törstig. Inte avnjutit den med aktning som jag hade gjort.
Så istället för en lunch som blev uthärdlig tack vare julmusten så fick jag en supertrist lunch utan julmust.


Nu ska han få krypa tills knäna blöder innan jag förlåter honom!

Det finns vissa tjejiga saker som jag aldrig gör.

• Vaxa benen exempelvis. Det ser ut att göra ont.
• Göra inbakade flätor på andra eller mig själv. Jag förstår helt enkelt inte hur det fungerar. (Å andra sidan kan jag bygga ihop en dator så helt inkompetent kan jag ju inte vara)
• Måla naglarna är en annan. Det kladdar alltid och skavs av fortare än vad jag orkar byta.

Nu har jag gjort ett undantag för det sistnämnda. Det kändes som en kul grej. Jag valde ett jäkligt neutralt nagellack för att vara säker på att inte behöva måla om och rätta till och "dutta". För ärligt talat - jag är skitdålig på det och jag orkar helt enkelt inte lägga ner någon tid på det.

Antingen är vi smått juvenila i vårt val av badrumslektyr eller så är det tydligt att familjen består av barn. Barn med ett ordningssinne som inte överensstämmer med mitt eget.

Eller vaddå - det kanske är smartare att förvara böcker i tvättkorgen än i bokhyllan?

Jag måste ju ringa min gulliga farmor - jag har inte hört av henne på säkert 2 veckor. Eller det är vad det känns som i alla fall. Med tanke på hur alla andra gamlingar i släkten håller på och pratar om att de säkert snart ska dö så måste jag ju passa på att ta vara på den tid som finns innan den tar slut.

Det är inte klokt hur svettig och slut man kan bli av att titta på när andra människor bär upp flyttlådor till  förvaringsutrymmet på vinden. Själv har jag minsann lyckats med att putsa hela 4 (!) fönster. Det ni ;)

09.35 fick jag tydligen sova till och det behövdes. Av någon outgrundlig anledning har grannen ovanför bestämt sig för att flytta möbler mitt i natten. Det kändes inte helt okej. Mitt i natten som i efter tolv och inte mitt i natten som i precis när jag har lagt mig för att somna"

Jag övervägde flera strategier såsom:

• Psykbryt. Att helt enkelt "lose my marbles and go bananas"
• Att gå och knacka på hos dem i min pyjamas och svära osammanhängande.
• Att börja banka någonstans i väggen eller taket och hoppas på att inga andra grannar vaknar av oljudet jag gör.
• Att skrika in i ventilen eftersom det är extra lyhört just där och hoppas på att de som flyttar sina möbler känner sig träffade.
• Att köra in ett gäng öronproppar i öronen och hoppas på att somna ändå.

Av någon underlig anledning så valde jag det sistnämnda. Jag kanske börjar bli lat?
Oavsett så kan jag verkligen rekommendera apotekets gula öronproppar. They are teh shizznit helt enkelt och stänger ute allt ljud.

Men jag undrar vad mina grannar pysslar med ? Har de kanske Simon & Tomas på besök som krigar mot fulfurun? Eller har de helt enkelt fått det psykbryt som jag övervägde igår?

Idag har jag packat om BB-väskan en gång till och plockat bort ytterligare saker som kändes lite onödigt. Oftast så sover man ju bara och sunkar runt en massa och det kanske jag inte behöver flera olika ombyten för? Däremot är jag just nu osäker på om jag ska ta med mig en handduk eller om det är sånt som faktiskt finns där? Tidigare gånger har jag ju faktiskt åkt hem innan jag har hunnit duscha.

Dessutom har jag packat lite flera lådor och demonterat dessa eftersom mina barn tydligen lekte alldeles för hårdhänt med dem. Nu ska dessa kastas och vi siktar på något som är liiiiite mera hållbart i framtiden. Normalt sett så har jag aldrig varit med om att Ikeas barnsaker inte håller men dessa var verkligen under all kritik.

---

I magen är det numera väldigt livat och Bill har fixerat sig med huvudet neråt. Mysteriet med ketonerna fortsätter och förvärkarna väcker mig på natten numera. Vi får se vart det hela slutar. Helst vill jag ju inte föda innan flytten är klar men det är ju sånt man aldrig kan planera. Min man vill helst att jag föder precis innan så att jag är "fast" på bb. När jag frågar varför så börjar han alltid mumla något om att jag är en neurotiker som har en massa konstiga möbleringsidéer.

Klart är i alla fall att det kommer ske en vräkning av Bill ganska "snart". Min barnmorska trodde inte att jag skulle gå över tiden överhuvudtaget. Dels för att det är mitt tredje barn och dels för att Bill befinner sig så långt ner redan.

Bilden är saxad från Ikea.se

Idag följde jag med för att handla. Nästan storhandling på apoteket och halvhandling på Lidl. Halvt för att jag inte orkade mer efter en julmust och en yoghurt. Gah - Ibland är det värdelöst att vara gravid. Härligt nog gillar 4-åringen att åka iväg med sin pappa och handla. 2 Flugor i en smäll. Hurraaaa! Mamman är glad och 4-åringen är glad. Gladast är nog 2-åringen som får massor med mer uppmärksamhet.

Min fyraårings första ord på morgonen efter att ha varit på toaletten: "Men pappa visst kan bara tigrar bitas?"

Hon kommer säkert att bli något att räkna med inom etologivärlden.

Höll ju nästan på att glömma...
Det är alltid lika roligt att träffa människor som vill att jag ska kissa i en plastmugg... Eller inte! Det är på något sätt inte alls lika spännande att gå till barnmorskan tredje gången jag är gravid. Inget är direkt nytt och allt går att jämföra samtidigt som det inte gör det.

Tydligen har jag ketoner i urinet vilket inte säger mig mycket alls men min barnmorska frågade med allvarlig röst om jag käkar ordentligt. Det gör jag ju så det förbryllar mig lite. Snabbt googlande säger inte så mycket alls men jag ringer henne imorgon för att få det förklarat lite mer pedagogiskt för mig.

I övrigt såg allting lika bra ut som tidigare och hon misstänkte att Bill tittar ut ganska snart med tanke på hur allting ser ut. Kul tänkte jag tills vi kom hem och förvärkar startar. Jobbiga jävlar som gör ont helt enkelt. Appropå njurfronten så är intet nytt såvida ketonerna inte är kopplade till det men det lät det inte som.

Imorgon har jag ett seminarium i Västerås. Det känns som att jag eventuellt skippar det. I alla fall om jag inte kan sova pågrund av %"!¤"#" förvärkar.

Min man har städat ugnen inför flytten. Det betyder att den inte kommer att användas till att grädda de lussekatter som jag verkligen vill ha just nu. Mycket dåligt planerat av honom. Han hade säkert tyckt att det var orimligt av mig att be honom att göra dem dessutom. Hmmph

Man ska alltid vara ärlig!


Jag (på väg mot badrummet för en liten paus i mitt pluggande.) "Stön"
Min man (oroligt) "Mår du bra, är du okej?"
Jag (precis innan jag stänger dörren till badrummet) "Jag behövde bara lite uppmärksamhet"
Min man (inte alls imponerad) - Hmm-hm

Men vadå jag var ju ärlig i alla fall ;)

Jag fick se den nya lägenheten som vi ska flytta till live nu i helgen. Tidigare har vi enbart försökt att kika in genom de fönster som finns och det har inte fungerat så bra eftersom lägenheten ligger på andra våningen. 

Planlösningen däremot har jag kollat massor på. Tyvärr stämmer den inte överens med verkligheten. I ett av rummen finns det 2 garderober istället för en enkel. Då tänker säkert någon - Hah en extra garderob är ju inget problem - det är ju snarare motsatsen. Sure visst är det så om man inte har ett skitlitet rum som man har planerat att knöka in en massa barngrejer i. Hmmm det får fixa sig på något sätt =)

Idag har jag massor att göra. Saker som jag borde ha gjort tidigare men inte hunnit.

Till exempel så behöver jag läsa i den nuvarande kursens mest färgglada bok men med kanske tråkigast titel "Svensk författningspolitik".
Jag måste maila min pappa och be honom låna om alla böcker.
Jag behöver fixa med PM frågorna till det sista seminariumet
Jag måste dessutom fixa så att jag har bättre koll på frågorna till morgondagens seminarium.

Packa några lådor.
Fundera över planlösningen i den nya lägenheten. Nu har jag ju faktiskt sett den. Mer om det senare ;)


Bilden är skamlöst saxad från Adlibris.com

Jaja nu jäklar. Nu ska mina barn få en mamma som inte klär sig i enbart svarta kläder... Det gör jag ju i och för sig inte enbart men det är förhållandevis lite färg. Mitt nyårslöfte rör enbart kläder - förhoppningsvis inget världsomväldande.

Mer klänningar åt folket (eller mig i alla fall)
Mindre svart och mer .. ääh jag vet inte men inte svart i alla fall.

Idag har vi gjort något dumt. Steget är taget fullt ut och kan inte göras ogjort. Vi har introducerat veckopeng för våran 4-åring samt visat henne att man kan köpa s-a-k-e-r för dem. Jäklar vad illa egentligen. nu kommer det ju tjatas hela tiden och hon kommer förstå att allting kostar. Att få människor gör något gratis och att det mestas värde går att värdera i kronor.

Eller så kanske hon får ett bra förhållande till pengar. Lär sig att planera sina inköp och att man kanske måste prioritera bland sina utgifter.

Eeehh eller så är vi inte så överdrivet pedagogiska utan snarare tyckte att det kanske kunde vara roligt att få chansen att låta henne själv få bestämma lite och få en chans att komma iväg utan sin lillasyster.

(I all hemlighet hoppas jag ju på att hon ska inse det smarta med att investera redan nu och bli en börshaj lagom till det att hon fyller 5. Herregud jag behöver ju en ny garderob snart när gravidmagen inte längre finns)

Här hemma övar vi för fullt. Alla ska kunna knäppa fast lillebror. Eller njae. Det är nog mest säkert om vi föräldrar fixar den delen. Den där kaninen sitter ju uppenbarligen inte säkert. Tsk Tsk dagens 2-åringar har ju ingen känsla för det här med trafiksäkerhet.

För er som inte tycker att just denna bild säger mer än tusen ord så kan jag säga såhär:

Mollyplugg i gipsvägg. Big nono enligt våran hyresvärd. Det handlar alltså inte om de apfula tapeterna. Nu oroar jag mig lite lätt för vad som händer när vi flyttar. Ska man skruva ur den och spackla igen? Ska man försöka banka in den i väggen? Vad är enklast egentligen? Kommer fixarjanne att sucka och se sådär ledsen ut som han gör ibland när jag ställer dumma frågor?

Jag undrar hur många människor jag mer eller mindre presenterade mig för igår på förlossningen med saker som "Hej jag heter Sanna och jag är inte här för att föda barn"

Vidare så försökte jag förklara för en utav barnmorskorna att jag tyckte att CTG maskinen låter som en spinnande kattunge samt att det var okej om jag fick ångest av bricanylen (eftersom jag har varit så lugn hormonisk hela graviditeten.)

Mest troligt så debaterade alla sköterskor i fikarummet om jag borde bli tvångsomhändertagen eller inte.
Det är illa att man kan bli så knäpp av att sova lite

Det här med kattungen och ctg har nog lite att göra med att jag har varit hög på lustgas tidigare när jag har hört ljudet. Man kan ju lätt associera lite konstigt då ;) Helt knäpp är jag ju inte ... tror jag.

Urinprov hos barnmorskan på förmiddag
4 timmar på förlossningen på eftermiddagen - i väntan på mest ingenting?
Bricanyl som fortfarande gör mig skakig som en idiot
Njurar som inte känns helt okej men nu är vi iaf hemma igen.



Shit vilken dag!

Hittills har jag fått ner alla babykläder och lite sånna smågrejer som jag tror att en bebis behöver (fastän de aldrig behöver något alls egentligen)

Till mig själv har jag lyckats knöla ner 3 par strumpor... Inte speciellt organiserat eller neurotiskt (yay mig för poäng på icke-neurosskalan dock)

Jag behöver nog packa följande till mig själv:
minst 2 amningsvänliga toppar
Amningsbh-ar
Sunkbyxor ?
Hårborste + tofs
Schampo + balsam (det glömde jag sist och hur roligt är det på en skala?)
Tandborsten
Lypsyl


Lite övrigt?
Kamera + laddare
Mobil+laddare
Papper och Penna
Bok? någon tidning utan alltför svåra grejer i.
Godis om jag nu mot all förmodan blir sugen på det?
Kanelbullar?

Jag har verkligen ingen aning =/

Idag är jag glad över att barnen vaknade 07.10 trots att de var vakna ganska myckte inatt. Trots att jag inte kunde sova när de sov osv.
Jag är även glad över att det gick supersnabbt att få en akuttid hos min barnmorska på grund av att mina njurar verkar ge upp. Glad över att jag förhoppningsvis slipper sitta i väntrummet på vårdcentralen i någon timme med alla pensionärer. Inte för att jag inte gillar pensionärer - det är bara inte roligt att sitta ner och vänta.

Titta det går att vara hur positiv som helst bara man försöker ;)

Nu har jag äntligen fått tag på den sista boken jag behöver för den här kursen. Hoppas bara att den inte är lika sjukt tråkig som de andra böckerna.

För jag somnar av dem ... på allvar =/

Mamma det snörar berättar mina barn såfort jag har krypit ut ur grottan sovrummet. Eller hur hinner jag tänka innan jag tittar ut och får se det här. Det har snöat ganska mycket med andra ord. Hälften har säkert hunnit töa bort redan också. Det är alltid lika trist när det inte hinner lägga sig.

Å andra sidan så slipper vi släpa fram pulkorna så det kanske inte är helt dåligt ändå?



Läs även andra bloggares åsikter om Snö

Är jag den enda människan som tycker att han inte gör sig så dålig som kvinna?
Att han kanske tillåmed var ganska snygg?

;)
Läs mer här



Bild från Aftonbladet.se

Wow vilket drag det har blivit. Massor med debatt överallt. Nyblivna föräldrar som vägrar låta omgivningen ens titta på sina små bebisar om de inte är vaccinerade. Folk som skäller ut varandra till höger och vänster för att de inte vill eller vågar vaccinera sig på grund av eventuella biverkningar.

Min personliga tanke är att det hela påminner om masshysteri och psykos på en global miljö. - Kanske inte själva existensen av svininfluensan men de otroliga saker som människor tar till för att tvinga andra att göra som just de vill. Helt plötsligt pratar annars så sensibla varelser om att man ska dra in all sjukvård till de som inte vaccinerar sig. Att de borde få sparken om de jobbar inom vården. Att de är äckliga parasiter som inte borde få vistas bland resten av befolkningen.

Det är inte lite snudd på överförmynderi när man pratar om att tvinga de som inte vill att ta en spruta. Det är precis lika illa som att hävda att alla som inte donerar blod eller organ inte heller ska få tillgång till det. Hur många skulle skriva under på en sådan sak? Eller ens tycka att det är helt okej att inte få blod när de behöver det eftersom de själva inte har varit med och gett något. Vissa människor är fobiskt rädda för nålar - ska de behöva sövas för att gå säkra?

Den här formens tvång är dåligt och skapar knappast ett bättre samhällsklimat där folk är toleranta mot sina medmänniskor.

Var och en måste få välja själv precis på samma sätt som var och en har möjlighet att välja vad han eller hon vill rösta på i ett allmänt val. Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa

Vi funderar för fullt på det här med namn. Vi har ju fått reda på att det blir en liten kille och av någon anledning känns det mycket svårare med killnamn än med tjejnamn. Dels så ska det ju passa (i alla fall i mina ögon öron) på både en liten bebis och en vuxen man. Det känns inte helt okej med en man i 50års åldern som heter Benjamin av någon underlig anledning. På samma sätt som det känns väldigt underligt med små bebisar som heter typ Harald. Å andra sidan så kanske det ändras. Trenden verkar ju gå åt just det hållet. Samtidigt känns det lite trist att det kanske handlar om just trender? En av mina före detta studybuddies har 2 barn som heter Nils och Åke - de namnen passar just de barnen som handen i handsken. En av mina grannar har valt det ganska traditionella namnet Johan på sin lilla sladdis. Det låter inte heller speciellt konstigt.

En annan aspekt som kan vara viktigt att ta med är etymologin eller historian bakom namnet. Nemo är exempelvis ordet "ingen" på latin. Kanske inte så roligt om man får heta det?

De förslag vi har (eller har fått) hittills är följande

I kategorin lite ovanligare:
Tristan
Dante
Link

I kategorin vanliga:
Markus
Henrik,

I kategorin där vi inte alls är överens:
Bill
Jarl (tyckte jag verkligen var astufft men det gjorde inte min man - kanske inte heller är ett okej bebisnamn och liiiiiite krångligt att uttala)

Natten tillbringades med att vakna i tid och otid. Klockan 4 var kroppen redo att gå upp och "Bill" levde rövare i magen. "Inteenchansattjaggåruppnu" tänkte jag och låg envist kvar och försökte sova i en timme. Tills jag tvärslocknade och hamnade i så mycket fosterställning som går när man är allmänt höggravid och har cirka 29dagar kvar tills beräknat förlossningsdatum (inte för att jag räknar så mycket ;)

När jag vaknar (eller snarare blir väckt) efter en sån sömn så är jag i ett tämligen grottmänniskoliknande tillstånd. Mina två barn lyser upp och är skitglada och jag (som till mitt försvar inte ens förstår vad jag heter) kryper in på toaletten efter att jag väser "Kaffeeee" till min underbara man som av någon outgrundlig anledning gör mig till viljes.

Hade jag haft sinnesnärvaro att ta fram kameran när jag precis har krypit fram ur grottan sovrummet så skulle jag göra det och ta en bild på mig själv och visa omvärlden. Det är helt enkelt en sådan sak som inte kan beskrivas.

Men nu - mindre än en timme för frulle, dusch och packning av seminarie-saker.

Hej Sanna!
Du kommer säkert att längta efter fler barn i framtiden. Varför inte, tänker du säkert när du ser ett dunigt litet 2-veckorshuvud. Det finns många bra skäl till varför det är smart att låta bli.

Nummer 1 - Du verkligen hatar att vara gravid. Det är ingen dans på rosor och foglossning gör ont
Nummer 2 - Du har redan flera barn - man ska inte vara girig.
Nummer 3 - Du får alltid kolikbarn, alltid. Du tycker aldrig att det är roligt när de skriker. Tvärtom faktiskt. Du blir ganska knäpp av det.
Nummer 4 - Du blir även galet knäpp av att inte få sova och då blir det synd om alla människor runtomkring dig.
Nummer 5 - Andra människor har också spädbarn - om du ber snällt så kan du säkert få låna dem i 5 minuter
Nummer 6 ... Det är bara att fylla på med mer.

Sanna! Det spelar verkligen ingen roll att du tycker att bebisar är alldeles underbara - det är alldeles för jobbigt att vara gravid och enough is enough!
3 barn räcker mer än väl.

Hrm. Living social erbjuder mig en gratis ebok via facebook eftersom jag är en av deras top 0.1% användare. Jag gillar den lilla bokläsarfunktionen de har som heter Visual bookshelf.

Iaf så vill de att jag ska läsa en bok på senast 6 veckor. Jag har just nu svårt att ens koncentrera mig på den kurslitteratur jag måste läsa så jag är inte helt hundra på skönlitteraturen.

Det däremot värsta är att det verkar vara en chic-lit bok av värsta sorten. Den heter Proof by Seduction av Courtney Milan och beskrivs såhär:

"She was his last chance for a future of happiness...A gifted fortune-teller from a humble background, Jenny can make even the most sophisticated skeptic believe her predictions simply by batting her smoky eyelashes. Until she meets her match in Gareth Carhart, the Marquess of Blakely, a sworn bachelor and scientist. He just didn't know it yet.

Broodingly handsome, Gareth is scandalized to discover his cousin has fallen under the spell of "Madame Esmerelda," and vows to prove Jenny a fraud. But his unexpected attraction to the fiery enchantress defies logic. Jenny disrupts every facet of Gareth's calculated plan--until he can't decide whether to seduce her or ruin her. Now, as they engage in a passionate battle of wills, two lonely souls must choose between everything they “know”...and the boundless possibilities of love."

 

Min enda tanke är egentligen "Nejförihelvete". Inte för att jag inte gillar idén utan snarare för att jag inte känner mig intresserad ens i lilltån att läsa just den här boken.

 

Trist egentligen. =(


Läs även andra bloggares åsikter om Gratis bok

Om 20 dagar så ska vi flytta. Det är verkligen inte lång tid alls. Jag är ju helt värdelös just nu och klarar knappt av att plocka ut ur diskmaskinen så jag är inte alls mycket till hjälp. Just nu har vi packat 4/15 flyttlådor + att vi ska hinna med en massa flyttstädning samtidigt som vi bor i lägenheten. Inte för att det är roligt utan för att vi har väldigt lite tid på oss att flytta.


Just nu står det följande saker på "att städa" listan:

• Grovrengöra spisen inklusive bakom den.
• Frosta av frysen och rensa kylskåpet så att det blir rent och fräscht  (trots att de mest troligt byter ut både kyl och frys när vi flyttar)
• Göra rent köksfläkten ordentligt
• Rengöra badrummet ordentligt - under badkaret har vi nog inte vågat titta på ett tag.
• Putsa fönster - det är i alla fall något jag kan göra
• Torka och rengöra alla garderober och skåp
• Torka av alla vertikala ytor där barnen har lämnat små handavtryck
• Torka rent alla lister - gaaah jag hatar lister

Dessutom så har vi lite småfix som dessutom måste återställas i lägenheten:

• Be FixarJanne att montera ur 2 diskmaskiner och byta plats på dem.
• Återställa en hylla i en av underskåpen i köket. (Mycket joxigt och inte alls roligt)
• Skruva ner alla hyllor och grejer som vi har skruvat upp
• Få någon att ta ner alla lampor. (Gah hur drygt är det inte med lampor egentligen?)

Läs även andra bloggares åsikter om Flyttstäda, flytta

Helst bör jag komma till skott med att ringa och tacka en mängd människor för presenter. Ännu bättre vore väl om födelsedagsbarnet gjorde det själv men en nybliven 4åring har inte alltid koll på det där med telefoner.

Dessutom är hon alldeles för ärlig. Oftast när hon pratar i telefon så kan hon deklarera mitt i den andre personens tal att "nu har jag pratat färdigt" och helt enkelt lägga på luren. Det är jäkligt skönt och spontant och ibland önskar jag att jag kunde göra samma sak. Men nej - haha inte har jag lyckats hittills.

Det här hittade jag nyss efter lite bloggsurfning. Chokladmousse med baileys - det får bli till att testa efter att "Bill" har tittat ut.

Nu funderar jag mest på om Nötbräcket fungerar ihop med andra saker - glass och banan kanske?

"Nötbräck

Jag vet att jag är heltidsstudent men just nu vill jag verkligen inte vara det. Graviditet och flytt tar mer tid i min värld än vad den borde göra. Livet blev skitjobbigt när jag insåg att vi har ett obligatoriskt seminarium på onsdag och det är minst 10 frågor som ska besvaras.

Jaja det är bara att sätta igång då!

Idag har det varit väldigt livat. Min äldsta dotter fyllde 4år idag och vi hade kalas för henne. 4 kompisar + hennes lillasyster samt några föräldrar och en medhörande lillebror som inte hade fått någon barnvakt kom hit.
Vi vuxna servade och curlade på bästa sätt och barnen roade sig kungligt. Allra mest min äldsta naturligtvis som tyckte att allting var fantastiskt roligt.

Fina presenter fick hon också och det var hon väldigt glad över.
Själv är jag helt slut och ganska glad över att jag inte har behövt göra så mycket annat än att bara agera lektant.
Min man stod och bakade kakor i över 4 timmar tillsammans med barnen i fredags och tårtan beställde vi av en god vän.

Jag snubblade nyss över start texten:
"I morse när jag vaknade så tittade jag upp och såg typ 10 te påsar ligga framför mig, ja det var min pojkväns byte efter hans nattliga äventyr! haha så nu sitter jag och dricker stulet te och äter yoghurt! han är bara för söt."
till ett inlägg av bloggen Live life fool och tänkte "Freegan? Det låter intressant och det vill jag läsa mer om". Lite roligt är det att jag förmodligen inte kunde ha haft mer fel.

Argh - en rad olika kombinationer gör att jag inte kan sova ordentligt på nätterna.
Till exempel så:
Låter en av grannarna otroligt mycket efter klockan 11 på kvällarna. Jag är helt klart inte ett fan av inneskor med klack på människor efter en viss tid på dygnet. Inte heller av hundar som skäller så fort det ringer på dörrklockan. Discomusik från sent 90-tal är något som borde förbjudas efter att klockan har slagit en viss timma. I alla fall om den spelas så högt att man kan urskilja alla sångtexter. Allt det härliga ovanstående har mitt liv begåvats med tack vare lyhörda lägenheter och den "nya grannen" som bor på våningsplanet ovanför.

Dessutom lider jag av insomningssvårigheter och vaknar minst varannan timme.
Hade jag varit naiv och positiv så hade jag definitivt trott att svårigheterna med att sova beror på att kroppen ställer in sig på babytider.
Tyvärr är jag för pessimistisk för det.


Det jävliga är att jag knappt ens klarar av att ta den sovmorgon som min underbara man ger mig nästan varje morgon.

Nu känns det som att hjärnan blöder. Hurra hurra hurra!

Jag har egentligen ett komplicerat förhållande till anime och Spirited Away gjorde inte saken bättre. Sure det kan ha att göra med alla gravidhormoner och det faktum att jag av någon anledning blev alldeles deppig av tanken på hur ett litet barn reagerar när föräldrarna envisas med att gå till fel sorts ställe och äta fel sorts mat så att de blir förvandlade till grisar och gör så att de fastnar i en andevärld.

Jaja filmen var iaf riktigt bra men jobbig att titta på - förmodligen på grund av alla hormoner. Jag är ju som sagt hormonisk.

Har beställt lite rea-saker ifrån Lindex.se och blev mäkta imponerad över att jag både kan hämta ut mitt paket i affären och dessutom betala direkt på nätet genom min internetbank - hur smidigt som helst!


Alla bilder är från Lindex Shop Online.

Jag är ju tydligen senil också.
Planerna för dagen är i alla fall att:

Köra till tippen (Vi hade mycket mer skit som behövde kastas så min man föreslog att vi gör Fredagarna till tippendag ett par veckor framöver - hur kan man ha så mycket grejer som man inte ens kan skänka bort till typ Röda korsets second hand?)
Handla bilstol till 4-åringen
Hämta ut nya linser
Storhandla på Apoteket (Jag menar verkligen storhandling =/ )
Hämta ut 2 paket som jag inte har en aning om vad de innehåller (Kul förut men nu bara ett stressmoment)

Ehh mitt i allt detta ska vi även hinna med att käka lunch och helst plugga massor. Jäkla Lewin tog en sån tid trots att jag hade mindre än ett kapitel kvar igår. Inte bra.

Sen blir det bakning resten av dagen tillsammans med barnen och slutligen tacomiddag.

Hur låter det egentligen?

Det är inte roligt att flytta. Eller jo vissa delar är roliga. Som att få packa upp och göra iordning. Att däremot städa och packa ner är inte alls kul. Inte ens roligt för att jag äntligen får kasta en massa saker. Min man är världens packrat och (jag med egentligen) har nu äntligen gått med på att vi ska rensa bort en massa saker eftersom det är onödigt att släpa med sig dem i en flytt.

Problemet är väl egentligen att vi har mindre än en månad på oss. Vi har inte heller någon koll på när vi egentligen ska vara ute ur den här lägenheten. Skräckscenariot är att vi måste flytta ut ur den här lägenheten till 12.00 den första december och att vi inte får tillgång till den nya innan 12.00.
Det blir nog trångt i trappuppgången då *host* Vi flyttar ju inom samma hus dessutom så det är knappast så att vi vill hyra en lastbil eller ett utrymme för bara några timmars förvaring.

Jaja ikväll tar vi tag i att kolla när vi kan flytta in i nästa lägenhet. Förhoppningsvis går det bra med någon dag innan. =)

Hah! För första gången i världshistorien är yours truly på G med att faktiskt skicka iväg julkort. Tidigare år har jag inte hunnit, varit för sent ute, varit för lat, för trött, för gravid, för upptagen - you name it!

Nu har jag i alla fall fått arslet ur vagnen och har lyckats med att:
Fundera ut vem jag överhuvudtaget ska skicka korten till
Ta korten (Lite fina Luciaaktiga bilder på tjejerna)
Framkalla dem från Fujidirekt
Samlat ihop adresser (Varför har jag inte snygg adressbok ?)
Skriva en rolig hälsning på dem (inte lika lätt som jag förväntade mig eftersom det är foton - doh!)

Nu kvarstår bara:
Att köpa och klistra på frimärken
Lägga dem på lådan

Jag blir mörkrädd när jag tänker på vad som fortfarande kan gå fel. Jag har inte alls tur när det gäller att köpa frimärken - usch nu blir jag kallsvettig bara jag tänker på det.

Julkort är förresten en hel vetenskap. När ska man lägga dem på lådan egentligen? Hur vet man vem man ska skicka till? Hur roligt är det att missa någon och när man väl upptäcker att de har skickat till oss så är det ju redan för sent att skicka tillbaka.

Min äldsta dotter kom precis springande och skrikandes ut ur sitt rum. Fejk-gråtandes och fejk-skrikandes (tro mig - det är en stor skillnad på när det är allvar och när det inte är det) berättar hon att glassbilen kommer och ska ta henne.

Hennes pappa och jag hinner titta på varandra i 2 nanosekunder innan vi brister ut i gapskratt. Sen försöker vi som två pedagogiska (nåja ;) vuxna ta hennes oro på allvar trots att den är väldigt spelad.

Vad gör man egentligen med ett övertrött barn som inte vill sova?

Ändå så ligger jag redan efter =/

Till föreläsningen idag så ska vi ha läst :

·        Må 2/11 Föreläsning (Litteratur: Lewin kap. 1-3)

·        On 4/11 Föreläsning (Lewin kap. 4-5; Bäck & Möller, s. 17-97)

·        To 5/11 Föreläsning (Bäck & Möller, s. 98-263)

och jag har inte ens börjat på Bäck och Möller än. Illa. Jag som trodde att jag skulle läsa mer när jag var på mindre föreläsningar.
Nej nu är det dags att ta tag i allt igen!

Förutom att tillbringa en massa tid i horisontalläge på soffan så träffade jag dessutom barnmorskan för en såndär fin liten rutinkoll.
Imorgon går jag in i vecka 36 och min man har bättre koll än mig på vart vi ligger till rent tidsmässigt. Han är min bättre hälft .... i alla fall när det gäller att komma ihåg saker ;)

I alla fall så skulle vi göra en liten summering av graviditeten och jag vill få med hur lugnt allt har varit. Trots allt så har allt sett jättebra ut hela tiden förutom en liiiiten svacka på magmåttet vilket resulterade i ett extra ultraljud. Jag som tyckte att jag hade värsta kollen på allt kläcker ur mig att jag är otroligt hormonisk och äger därmed mig själv. Förmodligen menade jag harmonisk och självklart upptäcker jag inte ens min fina felsägning förrän jag får det påpekat efter att både maken och barnmorskan har skrattat färdigt.

Jahapp.
En presentation av mitt nuvarande jag kan vara på sin plats.
Jag heter Sanna (eller mamma om man ska lyssna på mina barn) och är just nu en gravid studerande gift tvåbarnsmamma. (Förmodligen kan jag klämma in fler adjektiv för att beskriva mig själv men just nu så får det räcka med det där)

Den 11 december är mitt beräknade förlossningsdatum för barn nummer tre. Enligt en erfaren barnmorska som kollade med ultraljud så är det en liten kille. Mina medstudenter har döpt honom till Bill. Det tycker jag är lite charmigt men mest troligt så kommer det bli ett annat namn som tilltalsnamn ;)

En annan sak som händer innan beräknat förlossningsdatum är en flytt. Det var mindre bra planerat. Snarare så vad det väl egentligen inte helt planerat alls men det är en större lägenhet i samma hyreshus och vi trivs otroligt bra i området så det var inget svårt val. Tack och lov så har vi en hel del människor som kan tänka sig att kånka grejer också. Det är jäkligt skönt med bra vänner helt enkelt