I efterhand

Jag vet att det börjar gå utför med hjärncellerna när jag på fullaste allvar tror på allt TV-shop reklamen säger och den enda anledningen till att jag ännu inte har en H20 mop är att den bärbara telefonen är urladdad.

Mina vänner! Nu är det officiellt dags att börja träffa fler människor om dagarna och få fart på hjärnan igen.



För den kan ju knappast vara så mirakulöst bra som reklamen säger.... eller?

Såhär såg det ut igår hemma hos oss vid lunchtid. Världens bästaste man pluggade Japanska vid köksbordet. 



<3

Igår fick jag finbesök av Emma och hennes dotter Leyla. Leyla är nästan lika gammal som Henrik och vi var gravida samtidigt. (Duh)

Tanken var att vi skulle ha tagit en lång barnvagnsprommenad men det sket sig eftersom A) det var en ordentlig snöstorm ute och B) Emma hade visst glömt barnvagnen.

Vi tröstade oss med chocolate chip cookies istället. Tack och lov så åt vi inte upp alla 24 stycken utan sparade några till mina stora barn som var på dagis. Tydligen hade jag lovat dem kakor dagen innan så det var ju tur ;)

Idag har vi precis besiktat Henrik. Han fick godkänt och det var nog det snabbaste läkarmötet i världshistorien. Dels för att vi inte behövde vänta i en kvart som det alltid verkar bli annars och dels för att vi verkligen inte hade några frågor alls. (Ändå så känner jag mig så totalt som en nybörjare på vissa saker trots 2 barn innan)

Nu är han i alla fall hela 55 cm lång och väger 5100. Han känns fortfarande inte direkt tung. I alla fall inte i jämförelse med de andra två. =)

24/7 eller i allafall varannan timme om dygnet, dygnet runt. Utöver amning så bär jag runt på honom en hel del i en bärsjal typ hela tiden förutom när jag sover. Jag undrar om hans storasyskon har glömt hur han ser ut för allt de får se är mer eller mindre bärsjalen. 

Jaja det är lite bökigt att göra allt som jag skulle vilja göra. Typ sortera undan storasyskonens urvuxna kläder. Long overdue... jaja snart så =)